Försäkringar kan vara individuella eller kollektiva. Många av våra vanligaste försäkringar är av de senare slaget och följer med som ett obligatorium när man till exempel går med i en fackförening.

De vanligaste typerna av kollektiva försäkringar är hemförsäkring, olycksfallsförsäkring, inkomstförsäkring och tjänstepensionsförsäkring.

Den kollektiva försäkringen har den fördelen – för såväl försäkringsbolaget och försäkringstagaren – att grundvillkoren gäller för alla som på det sättet är försäkrade. Det behövs alltså inga individuella lösningar som är ägnade att fördyra premien.

En kollektiv försäkring innebär dock inte att alla har exakt samma villkor. Särskilt ifråga om inkomstförsäkringen och tjänstepensionsförsäkringen så gäller individuella villkor vad gäller belopp och begränsningar av olika slag. Dessa bygger dock i sin tur på ett grundsystem med en yttre ram som man inte kan tränga igenom på individuell basis.

Individuella försäkringar är livförsäkringar och privata pensionsförsäkringar. Givetvis finns även i dessa försäkringsavtal standardvillkor, men i de viktigaste delarna som avtalets längd, försäkringens belopp, premium är det de individuella förutsättningarna som avgör. I praktiken finns det också stor variation i dessa försäkringsavtal.

Försäkring bygger i mycket stor utsträckning på statistik. För livförsäkring och pensionsförsäkring är det centrala antaganden om genomsnittlig återstående livslängd. Trafikförsäkring för bil bygger på mycket noggrann uppföljning av olycksstatistik beträffande såväl förarens kön och ålder, bilmärkenas olycksfrekvens och hur många gånger ett visst bilmärke är inblandat i en viss typ av olyckor. Premiesättningen bygger alltså såväl på uppgifter om föraren som om fordonet. Brandförsäkring tar hänsyn till byggnadsmaterial ålder på elledningar och så vidare.